En hel vecka var jag på resande fot! På måndagen åkte jag tillsammans med Henrik till deras sommarstuga i Lofttjärn, Kopparberg. Barbro kom senare på kvällen. Där tillbringade jag tre dagar med att plocka blåbär, promenera och umgås. Ila fick också bada, men vi andra tyckte inte att det var tillräckligt varmt för att svalka sig i sjön. Det kom en del regn men då kunde vi mysa i huset och elda i spisen! Tre sköna avkopplande dagar! Torsdag så drog jag och Ila  vidare mot Håverud. På vägen dit stannade vi till vid kusin Torbjörn och Kerstin för lite fika och en pratstund. Den stunden blev längre än jag tänkt, för vi hade så trevligt.  Väl framme vid Håverud installerade jag mig i rummet på vandrarhemmet. Dubbelsäng och rymligt rum. På bottenvåningen fanns restaurangen The Visitor, där vi hade samlingar och åt frukostar och middagar. Väldigt bekvämt att bo så centralt. 

 Vi hade inte någon tävling inbokad på fredagen, då minglade vi bara! Vi träffade Ilas småsyskon Troya och Cava.

Frida o Troya  -  Cava o Carina.

Puss på dig syrran!  

Man kan säga att det var en regnig dag!

På lördagen var det dags för oss att påbörja tävlingen. Elitspårtävlande indelades i två grupper och Ila och jag hamnade i grupp 1. Vi hade spår på lördagen och vi lottades till spår nr 7. Jag var nervös, eftersom Ila har trasslat med spårupptaget den sista tiden. Missade ju upptaget vid förra tävlingen och har inte kännts stabil på träningen efter det. Men här glänste hon!!! Gick ut rakt och fint, jobbade från första metern, noterade spåret, analyserade bakåt, vände och gick framåt med bestämda steg. Så snyggt! Dagens snyggaste spårupptag enligt domarna!!! Spårade som vanligt väldigt säkert och markerade alla pinnar. Precis innan slutet så får hon vind på något som hon drar emot. Jag försöker få henne att ta spåret men hon envisas med att gå med nosen högt i vädret och dra åt sidan. Vi gjorde en lov och kom tillbaka på spåret igen och hon fortsatte fram till slutpinnen. Jag misstänker att att hon kände vittring av spårmottagaren som stod alldeles vid slutet. Men så glad jag var! Fullt på spåret och upptaget! Toppen! Då kom regnet, en riktig störtskur! Vi blev genomblöta, men vad gjorde det ...

Sen var det dags för uppletandet på eftermiddagen. En ravin går diagonalt genom rutan, och i botten på ravinen rinner en bäck. Mycket och hög vegetation för övrigt. Ila är taggad och går ut fint. Letar bra och hittar ett föremål i högra hörnet. Skickar ut igen och hon letar långt ut. Stannar en gång men fortsätter på mitt kommando. Letar inåt och går utåt igen, jättefint! Efter att ha letat ihärdigt långt ut i rutan hittar hon ett föremål i vänstra hörnet. "En minut kvar"! Kommer mot mig i full fart, tvärnitar c:a 10 meter framför mig, och där ligger ytterligare ett föremål. Hon byter och kollar båda föremålen, fram och tillbaka, kan inte bestämma sig för vilken hon ska ta... " Tiden är ute"!! Betyg 0. Men jag är så glad att hon jobbade så fint i den svåra rutan!

Söndag. Då har vi sovmorgon. Fint väder. Men planerna var kladdiga och blöta efter allt regnande. Men jag tyckte att Ila inte brydde sig så mycket om det. Hon kändes pigg och med inför lydnaden. vi startade sist av alla. Så fort vi kom in på planen så tappade jag henne ... hon var inte med alls! Ville inte sitta mm. Fria följet gav 5 poäng. herregud så dåligt! Inkallning så stannade hon inte, men lade sig så vi fick 5 poäng där också. Framåtsändandet gick hon krokigt åt ena hållet och för fort åt det andra. Poäng 0. Krypet, vill först inte lägga sig, kryper skapligt till första svängen där hon går upp, fortsätter men blir hög igen. Inte hennes bästa kryp precis, betyg 0. Skall 7 - 8, Sen start, studsar. Metallapport 7 - 7,5 tveksamt tagande, tempo in. Tung apport 6 - 7 tveksamt tagande, tempo, avslutning. Hopp 6 - 8 , sitter inte. Stege 7 - 7, ojämt tempo, missar steg. Platsliggning med skott 9 - 9. Extra kommando vid läggande. 

Placering 5:a  i gruppen och 7:a totalt. (14 startande.) 

Det blev vår första genomförda elittävling och jag är ju ganska nöjd ändå, vi har ju ett godkänt resultat!!!

Men vi kan bli bättre, här ska tränas!!! I vinter så får vi lägga krutet på lydnad!

Camilla Lundgren blev rasmästare i Elitspår. 

Maria Ihren har gjort ett hästjobb, hon har haft ett finger med i spelet på allt. 

  Denna fina bild tog Morten Novello Johansen på Ila.

  Lite lek o bus blev det också! 

  Eftersom det blev sent på söndagen så beslöt jag att sova kvar en natt till, och knalla hemåt på måndagen. Som pesionär har man ju en del privilegier.

 På hemvägen hittade vi en fin rastplats där Ila kunde bada!

Femte dagens vandring, söndag.

Sista dagen som vi skulle vandra, ville vi göra en lite längre tur, och bestämde oss för att gå upp på Hamrafjället, som låg precis bakom där vi bodde. Vi tog bilen till parkeringen vid Anderssjöåfallet. Där tog vi trapporna (300 trappsteg) utmed fallet. 

Härlig utsikt, halvvägs upp!

Sista delen utmed fallet bestod av en brant, smal stig med stup på vänster sida ner mot fallet! Där gällde att hålla tungan rätt i mun, och vara noga med var man satte fötterna. Ila som inte hade minsta känsla för att hon kunde ramla ner, stretade på och var ivrig och nyfiken!

Väl uppe gick vi genom lövskog med ganska svag stigning upp mot Hamrafjället. Men till sist så kom vi upp på kalfjället och en underbar utsikt öppnade sig framför oss! 

Här kan vi nästan se huset som vi bodde i.

Hamrafjället är stort och mäktigt och långdraget. Vi bestämmer oss för att gå så långt som kändes bra, och sedan vända samma väg tillbaka!

Vi hittade en mysig plats för lunchrast, lite lä för vinden, men inte för lugnt för då kom knotten och myggen.

  Inte varje dag man har en så vidsträckt utsikt vid lunchen. Vi vilade och njöt av lugnet och naturen. 

Lite massage och mys på fjället!

Finns inget godare vatten än fjällbäckar!

Vi tog samma väg tillbaka och det gick oförskämt lätt, med utförslut och medvind. Dock valde vi en väg genom skogen för att slippa gå nedför trapporna. 

Klockan var inte så mycket, så vi beslöt att åka fram till norska gränsen och titta. 

Hemfärd.   

Måndagmorgonen bestod av att städa stugan och packa bilen. Köpte glass i butiken och njöt av solen en stund innan vi for.

Renarna kom förbi och tog farväl!!!

Vi fick punktering på vänster bakhjul!!! Jaha, vad gör vi nu? Eftersom jag ofta åker ensam, så har jag en försäkring som hjälper vid sådana här oförutsedda problem. Ringde och fick besked att hjälp skulle komma om två timmar. Vi stod mitt i skogen mellan Hede och Sveg. När två timmar gått ringde chauffören och meddelade att han blev försenad, för en timmerbil hade ställt sig på tvären över vägen, så han kom inte framåt förrän lastbilen var bärgad.

Efter tre timmar kom han i alla fall. Bytte till reservhjul och ordnade med nya däck som jag fick åka till Sveg och sätta på. Mina båda däck bak var snedslitna sen förra säsongen då de satt fram. Framvagnen är justerad sedan dess, men däcken var hårt snedslitna, därför gick det sönder. Det andra däcket bak var ocks på väg att brista. 

Fika i skogen medan vi väntar på hjälp! Tur att vi alltid har fika med oss!!!

  Snabb ??? med tanke på omständigheter och avstånd i ödemarken, och proffsig hjälp!

 Efter uppehållet i Sveg, så fortsatte vi hemåt. Men nu var vi hungriga!!!

Noppikoski, där måste man ju bara stanna! Och vilken mat vi fick! Hemlagade älgfärsburgare, smakade underbart!

  Och här hade man tänkt på hundarna också!

  Det blev sent innan vi kom hem. Men vi var mer än nöjda med denna vecka! Vi har haft toppenväder, bott i fin    stuga och gjort härliga vandringar, som har varit väldigt olika trots att vi rört oss i samma område.