I lördags morse packade jag ryggsäcken med fika, badgrejer, träningsprylar och kameran. Solen sken och det kändes som sommar på riktigt! Bäst att passa på att njuta av det vackra vädret tänkte jag. Först ett träningspass med Ila, Elisabeth, Judie och instruktör. Jag ville träna på att höja aktivitetsnivån hos Ila och att hon ska kunna  hålla kontakten med mig utan att störas av annat. Fick med mig bra övningar att träna på hemma. Inspirerad och vid gott mod åkte Merja och jag med hundarna till Fånö. Där badade vi (inte jag) och myste i solen med lite fika.

Efter badandet tog vi en promenad, bl annat i bokskogen.

På hemvägen köpte vi thaimat och åkte hem till mig och satt ute och åt. Glass och paj till efterrätt!

Eftersom det var lovat fint väder även på söndagen så bestämde Merja och jag att vi skulle ha en heldag på Härjarö. Så det var till att packa matsäck och badgrejer igen! Och vi fick en helt fantastisk dag! Lillis och Bozza gjorde oss också sällskap. 

Ila och Dyrka spanar ut över Mälaren!

Här badar till och med jag! Fast det var bara 17 grader i vattnet. 

Bozza, Dyrka och Ila.

Så avslutade vi dagen med en promenad !  

I går kom Sally till oss. Hon ska bo här medan hennes familj är på semester. Ila och Sally har känt varandra sedan de var valpar, och trivs fint ihop. 

Ila och jag har precis vilat upp oss från midsommarfirande på Tånga Hed. Torsdag till söndag var vi där tillsammans med "hundfolk" från Varberg och Göteborg. Intensiva dagar med bra hundträning och trevliga kvällar med god mat, lekar, tävlingar och musik med allsång! Ila och jag tränade patrullering och spår. Inte trodde jag att hon skulle minnas så mycket från patrullhundsträningen förra sommaren, men hon kom ihåg och var riktigt taggad och uppmärksam! Vi provade också på "Nose Work", en ny sport för oss. Den verkar också passa Ila bra, för hon lärde sig fort och jobbade lugnt och koncentrerat. 

Eftersom det var midsommarafton så plockade vi blommor ... 

... och band kransar! Anna-Karin var en fena på det!

Titta så fint!

För säkerhets skull så dukade vi och åt inomhus, för vädret var inte så pålitligt! 

... musik, dans och allsång förhöjde stämningen!

Men vädret blev bara stabilare ju längre kvällen led, och när vi traskade hemåt (till vandrarhemmet) så var himlen nästan molnfri!

Merja och jag började alla mornar med en timmes promenad med hundarna. Vid den promenadslingan gick hästar, får och kor i hagarna bredvid.

Ila hälsar på den minsta lilla hästen!

Jag är så glad och tacksam för att jag fick vara med på detta träningsläger! 

Sommaren har förfärligt svårt att komma igång i år! Ju längre tiden går desto mer längtar man! Enstaka dagar får man lite sommarkänsla, men nästa dag så är den känslan helt borta. Då får man ta fram långkalsongerna igen! En sån dag var det när Emelie Söderberg hade kurs för oss (7 st) på Brukshundklubben. Men kursen var bra, Ila och jag tränade på framåtsändande, kryp, skall och stegförflyttningar i fria följet. Vi har fått tips så att vi kan träna vidare!

Vi har faktiskt haft riktig tur med vädret på våra måndagspromenader. 

Här är vi på åsen vid Äs puss. Det var varmt den dagen så vi tog en vätskepaus så hundarna fick dricka lite vatten.

Fikat tog vi vid Äs puss. 

... å vi fotar våra hundar ...

Dags att åka hem! Så gulliga, som tvillingar!

När det är soligt och varmt så passar vi på att åka och bada! Det är förstås bara Ila som badar, här var det 14 grader i vattnet.

Här är vi på klubben och tränar? och Ila får leka med Garro en stund. Lyckostund!

Han växer så fort, snart är han lika stor som Ila! Och sen växer han om henne och blir en stor Schäfer-kille!

Judie kan konster hon!

Uppletande som Ila är så bra på, höll jag på att förstöra totalt! Som tur var fick jag hjälp av mina träningskompisar och se var problemet låg. Det var jag som gjorde henne osäker på vad hon skulle göra. Jag var övertydlig och pekade och riktade, så hon stannade en bit in i rutan och tittade på mig. Då blev jag irriterad och försökte med rösten få ut henne. Hon noterade så klart min sinnesstämmning och blev sittande.

När jag fått klart för mig att jag inte ska krångla med henne, så har hon gått som en klocka!!!

Levererar så fint alla föremål till mig!

I dag så var det dags för tävlingsdebut i elitspår. Vi åkte till Tierp tidigt i morse och det föll ett fint regn hela vägen dit. Att spåra när det regnar brukar gå bra, däremot kan det vara lite kinkigt med lydnadens kryp, om det är alltför blött på marken. Eftersom vi kom tidigt så var vi ut och bekantade oss med lydnadsplanen, gjorde en inkallning, lite kryp och klättrade på stegen som var ganska hal efter allt regn. Men Ila gick lugnt och fint över.

Vi drog startnummer 1 ! Platsliggningen med skott gick bra. Åtta hundar låg fint hela 5 minutrarna. Så skönt när platsliggningen är lugn. Jag är faktiskt mest nervös för det momentet. Sen drog vi ut i skogen, c:a en mil. Vi fick starta precis när vi kom fram. Kanske inte var så bra att inte få gå en liten promenad innan spåret! Rastade henne lite och så gick vi fram till rutan som såg öppen och fin ut. Men vegetationen var ganska kraftig och under låg sly från från tidigare gallring. Ila tog upp spåret lite tveksamt men tuffade på åt höger. När jag kom ut ur rutan hör jag det jag inte vill höra - bakspår-. Jag försöker vända Ila men hon är ovillig att ta spåret åt andra hållet. Låter henne gå tillbaka men hon väljer annan väg än den hon kom, spårar tveksamt och går ut på vänstra sidan. -Fel utgång - och tiden är ute! Hoppsan dom tre minuterna gick fort! Då är reglerna sådana att man inte får fortsätta tävlingen. Vi erbjöds att få gå spåret utom tävlan, och det gjorde vi! Hon hittade ju lätt spåret när vi gick tillbaka i rutan och sen tuffade hon på hela spåret och hittade alla apporterna. Jag trodde inte att vi klarade tiden, men det gjorde vi med två minuters marginal! Jag hade satt på GPS:en när jag startade tävlingen så därför visste jag tiden. Terrängen var i början fin skog med en del avverkad sly på marken, och sedan hygge och gallringsskog med avverkad sly och annat på marken. Grenarna var hala av regnet och jag måste vara försiktig när jag gick.  Efter spårandet fick Ila sin belöning och sen åkte vi och köpte en stor glass till mig!!! 

Alla pinnarna hittade Ila!

Känner mig nöjd med att hon låg stabilt på platsliggningen och att vi "klarade tiden och tog alla pinnar i spåret"!

Men lite snopet att få åka hem! Första gången under min tävlingskarriär som vi inte har klarat spåret. Det här var Ilas femte spårtävling. När Bella och jag tävlade så missade vi inte ett enda spår och vi gjorde många tävlingar under årens lopp (två elitspår).