Nu har vi snart bott här på Parkgatan i två år. Jag trivs riktigt bra, och kan göra precis vad jag vill. Ila blir 6 år den 30 april och är pigg och glad. Vi är med i en träningsgrupp som tränar tisdagar i skogen och torsdagar på klubben. Vi har väl inget särskilt mål med vår träning, bara att det ska vara kul för oss båda! Ila minns ju bra det hon har lärt sig så vi försöker att hålla den nivån och kondition.

Jag tränar på Friskis & Svettis två ggr i veckan tillsammans med Ann-mari. Jag har precis genomgått en gråstarroperation på båda ögonen och ser nu utan glasögon. Jätteskönt!

Nu är det snart Påsk så i veckan ska jag förbereda en äggsexa här hos mig på långfredag. 

Det är fortfarande snö och is kvar på marken, så våren dröjer. Det har varit många fina vinterdagar som vi har kunnat njuta av. Långa vandringar med matsäck har det blivit, både på mälarens is och på land.

Några bilder från januari - mars.

Ja nu händer det saker!!! Jag har ju länge tänkt att jag måste flytta från mitt hus i Åkersberg, eftersom jag inte orkar med att sköta om allting som krävs. Men från tanke till handling kan det vara långt. Men så rätt som det är, så är jag i full gång med att köpa lägenhet och att sälja huset! Den 1 april får jag tillträde till mitt nya hem, en tvåa på Parkgatan. Två km ifrån där jag bor nu. Tror att både Ila och jag kommer att trivas där; parkområde med appellplan/fotbollsplan rakt över gatan och en fin stor innergård. Balkongen mot innergården utan insyn. Gatan är en kort återvändsgata. 

Mitt hus är ute till försäljning och det blir visning på söndag!  http://www.hemnet.se/bostad/8909995

Det är inte klokt så mycket grejer som har samlats i alla uthus, så nu håller jag på att förbereda för LOPPIS lördagen den 9 april kl 11 - 15.

Ett smakprov på hur det ser ut i mina uthus!!!

                         
Inte mycket av det här som ryms i min lägenhet!

Och hundträningen? Hur det har gått med den; jo vi var på gång, men så kom det här emellan, så det har inte blivit så mycket träning för Ila. Och just nu har hon ett sår på trampdynan så vi tar det lugnt ett tag! Sen får jag hur mycket tid som helst för hundträning!!!!

Joodå, vi är igång, fast jag har inte varit så aktiv på bloggen eller FB. Det har inte heller blivit så många foton tagna, men det går ju faktiskt att skriva på bloggen ändå! Fast jag gillar att ha bilder att visa! Hur som helst så har Ila och jag kommit igång med träning både i skogen och på lydnadsplanen. Vi har tränat en del inomhus också, lite i vår klubbs lilla hall, och en gång hos UNWK utanför Örsundsbro och en gång i Kungsängen. Men det har ju varit mest barmark, eller väldigt lite snö, så det har gått bra att träna utomhus också! Ila har verkligen taggat upp och har en härlig attityd.

Tycker att vi fått bra fart och grepp på apporteringarna och ff känns riktigt bra! I tisdags fick Ila gå ett spår på 700 m i ett område med motionspår. Hittade alla apporter och sorterade bort alla andra spår, och följde spårläggaren. Senaste tiden har vi mest tränat sök. Vi har ju bytt till skallmarkeringar, och nu håller vi på att finjustera dom. Jag gick lite för fort fram så vi fick bakslag. Behöver befästa markeringarna på figgen mycket mer! Vi har haft förmånen att träna i olika skogar och med olika sökgäng, vilket ger bra omväxling! Uppletande har vi tränat både ensamma och med kompisar! Då använder jag externbelöning, extra god, och det har gjort susen! Hon har både fart och uthållighet! 

Vid två tillfällen har vi varit på Mälarens is. En promenad och en skidtur. Var helt underbart! Men den glädjen blev kortvarig. Men vi är ute på våra promenader förstås! Sally är hos oss onsdag-, torsdag- och fredageftermiddagar. Då blir det mycket lek och bus!

Nu har vi först sökträning på söndag att se fram emot, och på tisdag blir det inomhusträning i Kungsängen! Det rullar på!

Det blev lugna helgdagar för oss. Umgänge med nära och kära under juldagarna kändes fint. Sally var hos oss så vi tog långa promenader och hade det allmänt mysigt.

Sen blev jag sjuk och kunde inte fira nyår som var tänkt. Men skönt att vara hemma med min hosta och snor. Och det det blev ett nytt år i alla fall!  

Ett nytt år igen! Det går fort nu, när man vill att det ska gå sakta. Det är ju inte så kul att bli äldre längre. Nytt år, då ska man ha nya mål! Jag började året med att klara av min dos av influensa. Däckad i en vecka har gjort mig stel i lederna och tjock om magen. Men nu är jag på fötter och ska anstränga mig för att komma iform igen! 

Ila har ju haft tråkigt när jag har varit sjuk, men jag har pallrat mig ut på golfbanan så att hon har kunnat springa av sig det mesta. Jag har också gömt saker i gräset som hon har fått leta på, och några andra övningar som inte är så ansträngande för mig.

Men hon har tyckt att det har varit i snålaste laget! 

Det har blivit en ganska lång vila från träning, först helgerna och sedan min oförmåga. Så nu är det dags att ta nya tag!

Det började ju bra med sökträning i dag. Lite i kallaste laget kanske. Inte för träningens skull, men förIla att ligga i bilen och vänta på sin tur! Men hon var varm och go när jag plockade ut henne ur filtar och täcken. Och som hon jobbade! Taggad till tusen och motivationen på topp. Likaså jag! Det blev träning när den är som bäst. I morgon har vi bokat ett lydnadspass med kompisar.

Ja vad har vi för planer inför 2016 då?

Först och främst ska vi satsa på bruksspår elitklass. Funderar också på att anmäla till Nordic Style. Patrull högre klass finns också med i planeringen. Tyvärr finns inte så många tävlingar i den grenen. I söket har jag i dagsläget inga ambitioner på att komma till tävling. Lydnadslydnaden klass 3 får vänta, känns inte alls lockande just nu. Men jag tränar ändå en del moment som fjärrdirigering, rutan och sittande i grupp.

Brukset ligger ju mig varmt om hjärtat, så nu gäller det att vi får ordning på brukslydnadsdelen. 

Lydnaden den går lite upp och ner, och jag tappar glöden emellanåt. Och det märks direkt på Ila! Men jag har peppande träningskompisar som tur är! Och så tar jag hjälp av en tränare lite då och då! Under december har vi jobbat extra med apporteringar och inkallningar som jag tycker att vi fått till riktigt bra. Fria följet har vi också ägnat oss åt, men där tycker jag inte att vi gått framåt. Så nu blir det träning i fria följet och framåtsändandet och kryp i första hand.

Min träning på Friskis & Svettis har också blivit störd av helger och sjukdom. Ska bli riktigt skönt att komma igång igen!

Ja just det, gå fint i koppel, det kan inte Ila!!! Man får ju skämmas! Det är ju så att hon för det mesta får gå okopplad, och då håller hon sig på bra avstånd från mig. I skogen springer hon lovar, men aldrig så långt bort att jag inte vet vart hon är. Hon kommer som en skållad råtta när jag kallar på henne! I parker och bebyggelse håller hon sig närmare mig. Men där jag vet att det finns katter och vilt, och på trafikerad väg håller jag henne kopplad så klart. Och då har jag inte varit så noga med om hon dragit i kopplet. Jag väljer ju att i möjligaste mån gå där hon kan få springa fritt. Men så idag bestämde jag mig för att träna Ila på att "gå fint i kopplet"! Hon behöver ju inte gå fot, så jag använder kommandot "här" när jag vill att hon ska gå bredvid mig. Men egentligen vill jag att hon ska kunna gå fritt i kopplets längd utan att dra. Men där är vi inte ännu. Ja, det blev en riktigt bra träning som gav resultat. Men det krävde att jag var koncentrerad på henne hela tiden och bekräftade när hon gick fint. 

Så mycket trevligare att promenera när kopplet inte är sträckt hela tiden! Nu får jag försöka att hålla i det här, och fortsätta träningen!

Att det ska vara sååå svååårt!!! Jag har bestämt att ge den här vintern till Ilas träning, på riktigt! Vi ger oss i kast med det som känns svårast! Jag har fått hjälp av flera olika tränare, som har gett mig nytt hopp och mod att träna vidare. Men vi har motstånd att övervinna!!! Det svåraste att kämpa emot är att jag åldras och med det blir fumligare, tröttare, ser och hör sämre, får svårare med kordinationen, svårare med balansen och timing. Jag vet att så är livet, men det är ändå svårt att acceptera. Och egentligen ska jag inte klaga för jag är ändå frisk och förhållandevis alert. Men jag märker skillnaden! Så nu känns det som att jag måste skynda, medan jag ändå orkar! Ila är en känslig typ, så det gäller att jag tänker mig för när vi tränar. Hon känner av mitt mående väldigt väl och smittas direkt om jag inte är på topp! Men när vi har riktigt kul, då är hon verkligen rolig att träna med. Jag tycker att hon har blivit morskare sedan vi började med skallmarkeringar i söket. Jag är också noga med att inte träna tillsammans med hundar som gör henne låg! Att nonchalera hundar som har lite rest ragg, tränar vi på andra ställen. Just nu lägger vi fokus på fritt följ, apportering, koncentration, attityd och följsamhet. Att hålla koncentrationen och vara i rätt position ett helt fritt följ-program är vårt mål. I stegförflyttningarna brister det en hel del. I svängar och halter håller hon fint - om JAG flyttar fötterna rätt. Jag måste torrgå mera!!! Det som Ila har svårast för är apportering. Hon nosar gärna innan hon griper och håller sladdrigt. Tungapporten är alldeles för tung tycker hon! Fart ut är bra, och fart in är lite långsammare med båda apporterna. För att få ett bättre grepp så leker vi och kampar mycket. Koncentration med störningar tränar vi på.  Ja vi har mycket att träna på, men det är så roligt! Vi tränar ju spår också förstås, passar på medan det är barmark. I spåret är hon trygg och säker, jobbar lugnt och koncentrerat. Sök tränar vi mest för att stärka hennes självförtroende och för att det är så kul! Vet inte om vi kommer till tävling där. "Uppletande av föremål" måste vi också förbättra. För det mesta går det fint, men ibland tappar hon gnistan efter tre hittade föremål. Känns som att vi måste komma över den gränsen.

 Fritt följ

   Fritt följ med störning

Får väl glädja mig åt att hon inte har något tugg på apporterna.

  Spårträning kan vara nog så krävande!  

Ja så går mina funderingar just nu! Det gäller då Ilas och min tävlingskarriär, är den slut? Eller ska vi byta inriktning? Eller ska vi bara träna på, utan mål? 

Efter elitspårtävlingen i Mellerud gick luften ur mig. Vi gjorde ju ett kanonfint upptag av spåret, och hade alla pinnar med in. Kunde inte vara bättre! Uppletandet gjorde hon riktigt bra, men med lite otur!!! Lydnaden var ju inget att skryta med, och det kändes inte roligt när vi gick av plan. Så blev vår första elittävling! Att sen få lite tråkigaa kommentarer gjorde inte saken bättre. Då hade jag  behövt stöd och peppning istället! Ett tag var jag helt inställd på att lägga allt tävlande på hyllan! 

I min velighet så tränade jag i alla fall vidare i mina träningsgrupper, och söket gick fantastiskt bra! Vi skulle ha en söktävling här hemma och flera av mina träningskompisar var anmälda! Jag anmälde till lägre sök!!! Fokuserade på lydnadsträningen, och märkte att det gav resultat. Momenteten kunde hon ju, så vi tränade kontakt, attityd och följsamhet. När vi närmade oss tävlingen så fungerade inte söket . Det har alltid gått upp och ner med det, så jag var inte så överraskad. Tänkte först ta tillbaka anmälan, men jag skulle ju inte få pengarna tillbaka, så jag beslöt att köra tävlingen i alla fall. Ville få till en bra känsla på lydnaden och söket fick bli som ett träningspass. Hade bestämt mig för att inte bli besviken om det sket sig i skogen!!!

Misstänkte att vi skulle köra lydnaden först, medan högre och elit var i skogen. Så blev det. Startade näst sist, nr 7. Perfekt, gott om tid för att förbereda! Går in med en skön känsla som håller hela programmet! Ila är på hugget och gör så bra som hon kan. Lite slarvfel lite här och var, men i stort sett BRA! 

Thomas Ahlberg fotade.

På budföringen stannade hon på tillbakavägen och tittade mot skytten. Jag ropade på henne, och då kom hon direkt.  Och söket nollade vi. Missade första figgen, markerade den andra och sen "glömde" hon att markera sista figgen! Men jag var så nöjd med dagen, trots att vi inte blev godkända! Att bli slagen av en SM-hund med 4 poäng i lydnaden det kändes så bra!

Söket är nog inget för oss, det har aldrig kännts stabilt! Men det är kul att träna!

Just nu ser mina planer ut så här;

- Fortsätter att träna för tävling i elitspår . Ska satsa extra på lydnaden i vinter.

- I söket ska jag träna om Ila till att göra skallmarkeringar. Dels för att det känns kul med något nytt, dels för att    stärka hennes självkänsla. Och vi kommer inte att tävla i sök!

- Försöker få till en grupp att träna patrull med! Ev tävling i högre klass!

Jag är inte så ung längre, och åldern tar ut sin rätt. Det märks kanske mest när jag figgar. Jag är inte så smidig när jag legat gömd i flera minuter, och sedan snabbt ska komma på fötter.  Bara att konstatera fakta och vara tacksam för att jag kan ta mig fram, spåra, hyfsat bra i skog och mark än så länge. 

Koja för figurant i sökskogen!

Jag är väldigt kluven inför hösten.

Skiner solen och det är en klar hög luft så är det underbart! Idealiskt väder för hundträning. Vackra färger i naturen och tacksamt att ta med kameran ut!

Å andra sidan så vet jag ju vad som väntar - snöskottning, kall bil, massa kläder som gör mig otymplig och fumlig, mörker, mörker, mörker.

Men också vackra vinterdagar med skidåkning och promenader på isen.

Bara att gilla läget! 

En hel vecka var jag på resande fot! På måndagen åkte jag tillsammans med Henrik till deras sommarstuga i Lofttjärn, Kopparberg. Barbro kom senare på kvällen. Där tillbringade jag tre dagar med att plocka blåbär, promenera och umgås. Ila fick också bada, men vi andra tyckte inte att det var tillräckligt varmt för att svalka sig i sjön. Det kom en del regn men då kunde vi mysa i huset och elda i spisen! Tre sköna avkopplande dagar! Torsdag så drog jag och Ila  vidare mot Håverud. På vägen dit stannade vi till vid kusin Torbjörn och Kerstin för lite fika och en pratstund. Den stunden blev längre än jag tänkt, för vi hade så trevligt.  Väl framme vid Håverud installerade jag mig i rummet på vandrarhemmet. Dubbelsäng och rymligt rum. På bottenvåningen fanns restaurangen The Visitor, där vi hade samlingar och åt frukostar och middagar. Väldigt bekvämt att bo så centralt. 

 Vi hade inte någon tävling inbokad på fredagen, då minglade vi bara! Vi träffade Ilas småsyskon Troya och Cava.

Frida o Troya  -  Cava o Carina.

Puss på dig syrran!  

Man kan säga att det var en regnig dag!

På lördagen var det dags för oss att påbörja tävlingen. Elitspårtävlande indelades i två grupper och Ila och jag hamnade i grupp 1. Vi hade spår på lördagen och vi lottades till spår nr 7. Jag var nervös, eftersom Ila har trasslat med spårupptaget den sista tiden. Missade ju upptaget vid förra tävlingen och har inte kännts stabil på träningen efter det. Men här glänste hon!!! Gick ut rakt och fint, jobbade från första metern, noterade spåret, analyserade bakåt, vände och gick framåt med bestämda steg. Så snyggt! Dagens snyggaste spårupptag enligt domarna!!! Spårade som vanligt väldigt säkert och markerade alla pinnar. Precis innan slutet så får hon vind på något som hon drar emot. Jag försöker få henne att ta spåret men hon envisas med att gå med nosen högt i vädret och dra åt sidan. Vi gjorde en lov och kom tillbaka på spåret igen och hon fortsatte fram till slutpinnen. Jag misstänker att att hon kände vittring av spårmottagaren som stod alldeles vid slutet. Men så glad jag var! Fullt på spåret och upptaget! Toppen! Då kom regnet, en riktig störtskur! Vi blev genomblöta, men vad gjorde det ...

Sen var det dags för uppletandet på eftermiddagen. En ravin går diagonalt genom rutan, och i botten på ravinen rinner en bäck. Mycket och hög vegetation för övrigt. Ila är taggad och går ut fint. Letar bra och hittar ett föremål i högra hörnet. Skickar ut igen och hon letar långt ut. Stannar en gång men fortsätter på mitt kommando. Letar inåt och går utåt igen, jättefint! Efter att ha letat ihärdigt långt ut i rutan hittar hon ett föremål i vänstra hörnet. "En minut kvar"! Kommer mot mig i full fart, tvärnitar c:a 10 meter framför mig, och där ligger ytterligare ett föremål. Hon byter och kollar båda föremålen, fram och tillbaka, kan inte bestämma sig för vilken hon ska ta... " Tiden är ute"!! Betyg 0. Men jag är så glad att hon jobbade så fint i den svåra rutan!

Söndag. Då har vi sovmorgon. Fint väder. Men planerna var kladdiga och blöta efter allt regnande. Men jag tyckte att Ila inte brydde sig så mycket om det. Hon kändes pigg och med inför lydnaden. vi startade sist av alla. Så fort vi kom in på planen så tappade jag henne ... hon var inte med alls! Ville inte sitta mm. Fria följet gav 5 poäng. herregud så dåligt! Inkallning så stannade hon inte, men lade sig så vi fick 5 poäng där också. Framåtsändandet gick hon krokigt åt ena hållet och för fort åt det andra. Poäng 0. Krypet, vill först inte lägga sig, kryper skapligt till första svängen där hon går upp, fortsätter men blir hög igen. Inte hennes bästa kryp precis, betyg 0. Skall 7 - 8, Sen start, studsar. Metallapport 7 - 7,5 tveksamt tagande, tempo in. Tung apport 6 - 7 tveksamt tagande, tempo, avslutning. Hopp 6 - 8 , sitter inte. Stege 7 - 7, ojämt tempo, missar steg. Platsliggning med skott 9 - 9. Extra kommando vid läggande. 

Placering 5:a  i gruppen och 7:a totalt. (14 startande.) 

Det blev vår första genomförda elittävling och jag är ju ganska nöjd ändå, vi har ju ett godkänt resultat!!!

Men vi kan bli bättre, här ska tränas!!! I vinter så får vi lägga krutet på lydnad!

Camilla Lundgren blev rasmästare i Elitspår. 

Maria Ihren har gjort ett hästjobb, hon har haft ett finger med i spelet på allt. 

  Denna fina bild tog Morten Novello Johansen på Ila.

  Lite lek o bus blev det också! 

  Eftersom det blev sent på söndagen så beslöt jag att sova kvar en natt till, och knalla hemåt på måndagen. Som pesionär har man ju en del privilegier.

 På hemvägen hittade vi en fin rastplats där Ila kunde bada!